känslorna är ju demsamma varje dag i princip

men nu några dagar har det blivit alldeles för mycket och det har gått ut på helt fel sätt.

ångesten är starkare än någonsin och man känner sig än mer värdelös och misslyckad sen innnan.

hets,hets, hets.

det var aldrig meningen att bli så.

ikväll ska jag gå på gymmet och sedan ta en lugnande promenad i hopp om att kunna sova inatt.

drömmarna är hemska just nu dessutom.

imorgon är det slut,

stopp.

för jag klarar inte mer,

det är ett som är säkert.

känner mig hemsk

smärtan äter upp mig,

hela helgen har varit ett misslyckande

men trots allt har den varit otroligt bra!

man får se det ljusa i allt det onda.

känner mig febrig och hela kroppen gör ont

orkar ingenting

orkar inte ens pallra mig till skolan i eftermiddan

men det är för min skull

så jag ska försöka bita ihop och köra!

det dåliga samvetet vann och jag trotsade förkylningen så for iväg och körde ett lättare pass på gymmet, 1 mils cykling och lite lätta styrke övningar.

så himla skönt var det och det lär nog finnas spår av träningsvärk imorgon.

redovisningen gick helt okej, är inte nöjd med min prestation men vi  är godkända i alla fall!

kroppen och huvudet är helt slut och jag vill bara sova, men så fort den tanken kommer så kommer ångesten starkare också,.

men det går bra.

ska göra mitt bästa med att försöka sova!

/ L

ligger ännu i sängen

hela kroppen är fylld av oro

vill egentligen bara ligga kvar här hela dagen

men jag vet att vi har redovisning och den måste genomföras

så borde gå upp för att förbereda mig en aning.

men är ändå så rädd att misslyckas,

rädd att inte prestera.

natten har bjudit på orolig sömn, vaknat en gång i timmen ungefär

så känner mig en aningens trött.

det är redan första september idag och tiden bara springer iväg.

nu ska jag ta mig samman och gå upp och göra en kopp the.