igår när jag satte mig i bilen påväg till jobbet så bröt jag ihop

precis som att alla tankar och känslor man försöker springa ifrån bara kom ikapp

jag grät som ett litet barn, bara mer och mer.

vet inte om jag har en fast anledning men har mina aningar

för jag klarar inte av det här längre

jag kan inte ha det såhär

att hela tiden känna sig observerad,

att ni hela tiden kommenterar vad jag stoppar i mig

vareviga dag,

aldrig går det en dag utan att få höra detta tjat

att inte ha ett eget rum ens en gång

att bo sporadiskt

har ingenstans att ha mina saker

har de viktigaste kläderna i en väska som står i hallen

att vandra runt i ovisshet

det finns inte plats är det enda som sägs

att inte kunna sova

att ständigt bära på den där ångesten

ni har inte en aning om vad som pågår inuti mig

att inte veta vad man vill göra

men känna alla dessa krav

vet inte om jag vill tillbaka och plugga till hösten

är så kluven, så delad

att inte känna sig trygg

att hela tiden ha människor som kommenterar och gnäller på en

hur man än försöker så räcker man inte till och gör alltid allting fel

alltid något som inte duger och som man kan göra annorlunda.

nu forsar mina tårar igen

för jag är inte hel längre

ramlar sönder en liten bit för varje dag som går

igår när jag satte mig i bilen

bara tårarna forsade

vet verkligen inte varför

allt bara kom

och jag grät och grät

var helt slut

allt gjorde så ont

så det var inte det lättaste att samla sig och gå in till jobbet kan jag erkänna.

men jag börjar blir expert på att klistra på mig masker och bara köra!

har jobbat mina två nätter nu,

två ganska lugna dessutom.

det har gått himla bra faktiskt.

känns som om man har gått upp flera kilo

vet inte hur jag ska hantera det riktigt.

svårt det dära.

idag ska i alla fall bli en bra dag har jag bestämt

och ikväll ska jag förhoppningsvis träffa några fina tjejer

om jag orkar!

ett midsommarkalas med lekar och god mat

snapsvisor och skoj

en natts jobb som var ovanligt lugn

en seg midsommardag med alldeles för lite sömn

mår inte alls bra

tror jag har lunginflamation..

men vem tror på en om man ringer och sjukanmäler sig på midsommar?

så biter ihop och kör!

du vet inte hur mycket dina ord sårar

vilken ångest det bygger i mig

hur jag bara vill göra allt tvärtemot så du får se på riktigt

/ L

tårarna bränner bakom ögonen

vet inte vad jag ska ta mig till

ångesten är värre än någonsin

ställde mig på vågen idag, det värsta jag kunde göra

det är tungt och svårt.

jag måste hitta ut,

hitta tillbaka

men när känslorna är så starka

så låter man gärna dom vinna!

första nätterna är avklarade, så nu är det några dagars ledigt som gäller

har dock fått nitlotten att jobba hela midsommar..

idag kunde jag i alla fall sova till halv tre vilket är enorma framsteg.

dessvärre har jag åkt på en redig förkylning och har ont i hela kroppen

känner mig helt överkörd så har legat nedbäddad på soffan sen jag pallrade mig upp i eftermiddags. tur det varit alldeles mulet så då kan man göra det med gott samvete!

lyssnar nu på ett gamalt sommarpratat program vilket är himla bra.

ska sova några timmar till i hopp om att det gör mig frisk igen.

ångesten äter upp mig inifrån ikväll

och just nu ligger ett enorm tryck över hjärtat.

/ L

jobbade min första natt på schemat igår.

så idag har jag försökt sova, 3.5 timme blev det.

och ska snart iväg och jobba inatt igen.

undra om det kommer gå bra?

så mycket oro och stress i kroppen

så det går inte att koppla av

men det går inte att fortsätta såhär i längden

för då kommer hela jag kollapsa tillslut.

/ L

varför ska man konstant behöva känna sig stressad?

varför ska man inte kunna göra en sak utan att få dåligt samvete över en annan?

varför ska man behöva gå runt med den där oron och ständiga ångesten vareviga dag?

så mycket varför

letar efter svaren,

men hittar än så länge inget svar!