äter hur mycket som helst

finns inget stopp

det gör så ont

och nu sitter jag här med dödens ångest

tårar som trycker bakom ögonen

och känner mig som världens hemskaste och äckligaste människa

eller känner, jag vet redan att jag är det

ps. förlorar jag dig, orkar jag inte. ds

har landat hemma hos familjen

och det med blandade känslor

skulle kunna börja gråta när som helst samtidigt som det är skönt att vara hemma också

ikväll ska det bakas julgodis, griljera skinkan och fixa allt till imorgon

och alltid är det samma kaos

men det hör på något sätt till

ibland blir allt bara så starkt

Ja tänk om det ändå kunde vara så.

det är så dubbelt just nu, känslomässigt.

men hela veckan har varit hemsk

jag skäms över mig själv så otroligt mycket

försöker undvika att se mig själv i spegeln så mycket som det bara går

sen är det jul som innebär middagar, julmat och fika

hur ska man klara av det?

känner hur paniken växer av bara tanken

men samtidigt ska det bli så mysigt att umgås med familjen

men det dåliga övervinner just för tillfället och det känns så hemskt

för man vill bara kunna slappna av och vara.

helgen har verkligen varit hemsk

gråtit och haft sån sjuk ångest

så fort man ätit något så kommer illamåendet och äcklighetskänslorna

det gör så ont

hela dagen idag har gått bra,

tills man kom hem och då var det igång, hetsen

hela magen är svullen nu också

försöker tänka positivt

men allt annat drar en tillbaka

en kväll fylld av smärta

det har varit ett jobbigt dygn

då allt bara gör sådär jätteont

ingenting känns bra

men att träffa några vänner ikväll var i alla fall en liten ljuspunkt

trots att det också var jobbigt

men jag vet att dom får mig att slippa känna, om än bara för en liten stund

om jag säger att jag tänker sjukskriva dig nu

nejnejnej, det går inte jag har inte tid med det.

och så vann jag det kriget och blev inte sjukskriven

det känns skönt

även fast jag är alldels slutkörd.

allting gör bara så fruktansvärt ont

har hetsätit lussebullar

8 stycken

det gör ont

världens ångest

ta mig här ifrån

jag vill spy och sova

tog på mig kläder, ytterbyxor, mössa, vantar och vinterjackan och begav mig ut i stormen.
pluggade även in hörlurarna ooch satte på massa bra musik.
sen var jag redo för att vandra igenom stan.
& det var precis vad jag gjorde .
mötte några påverkade människor och något fyllo som gjorde mig rädd.
hade det inte varit så kallt så hade jag nog suttit nere vid havet nu.

tankarna har gått på högvarv och jag undrar så mycket.
en saknad blir så påtaglig och jag önskar att du var nära.

för jag önskar jag kunde höra av mig sådär som förut
när allt kändes tungt och jobbigt, du sa inte mycket men bara vetskapen om att du lyssnade gjorde så jag lättade.
din trygghet och dina fina ord
ord som bevisade att du såg och accepterade mig för den som jag var/är.
det gör ont att tänka att det var då, men vad är nu?

ikväll känner jag mig vilsen och gråter lite lätt
funderar även om varför jag egentligen lever?