tentan som jag skrev om för ett tag sen som jag var stensäker på att det skulle bli den första omtentan någonsin

men det var fel

ett VG ramlade in och med kommentaren "en utmärkt skrivning"

det var en lättnad

samtidigt som kraven växer ännu mer

hade även samtal med min handledare som uttryckte sig såhär:

med tanke på hur bra det gick under förra perioden så har jag väldigt höga krav och förväntningar på dig.

hur ska jag någonsin kunna leva upp till det?

det är gjort för ett misslyckande och hur man än gör så känner man sig otillräcklig

tentan som jag skrev om för ett tag sen som jag var stensäker på att det skulle bli den första omtentan någonsin

men det var fel

ett VG ramlade in och med kommentaren "en utmärkt skrivning"

det var en lättnad

samtidigt som kraven växer ännu mer

hade även samtal med min handledare som uttryckte sig såhär:

med tanke på hur bra det gick under förra perioden så har jag väldigt höga krav och förväntningar på dig.

hur ska jag någonsin kunna leva upp till det?

det är gjort för ett misslyckande och hur man än gör så känner man sig otillräcklig

det går så fort och allting är så stressigt

behöver egentligen skriva

men glömmer av det i allt annat

känslan man får när psykologen inte förstår, det är så svårt och så jobbigt.

vill inte gå dit igen, är rädd för vad hon ska säga..

jag skäms

skäms över mig själv

skäms över min mage och mina ben

skäms över mina tankar

det gör ont