tog på mig kläder, ytterbyxor, mössa, vantar och vinterjackan och begav mig ut i stormen.
pluggade även in hörlurarna ooch satte på massa bra musik.
sen var jag redo för att vandra igenom stan.
& det var precis vad jag gjorde .
mötte några påverkade människor och något fyllo som gjorde mig rädd.
hade det inte varit så kallt så hade jag nog suttit nere vid havet nu.

tankarna har gått på högvarv och jag undrar så mycket.
en saknad blir så påtaglig och jag önskar att du var nära.

för jag önskar jag kunde höra av mig sådär som förut
när allt kändes tungt och jobbigt, du sa inte mycket men bara vetskapen om att du lyssnade gjorde så jag lättade.
din trygghet och dina fina ord
ord som bevisade att du såg och accepterade mig för den som jag var/är.
det gör ont att tänka att det var då, men vad är nu?

ikväll känner jag mig vilsen och gråter lite lätt
funderar även om varför jag egentligen lever?

en skrämmande smärta

ångesten har tagit sitt grepp om mig ikväll

ett hårt sådant

kunde inte allt få vara bra, bara för en kväll?

det gör så ont.

och jag undrar, vad tycker du egentligen?

nu finns det bara ännu mer frågor, men finns det svar?

det jag vet är att jag behöver dig i mitt liv just nu och jag skulle aldrig klara av om du försvann