ångesten har tagit ett hårt grepp om mitt bröst

den gnager sig djupare och djupare inåt

det gör ont

ikväll är mina krafter inte tillräckliga för att stå emot

jag klarar inte det, tröttheten skriker.

det börjar göra ondare.

den onda cirkeln som var påväg att vända är nu påväg tillbaka.

jag blir rädd, för hur och kommer jag orka ännu ett stort krig inuti mig?

ett krig som inte går att förklara, som bara känns mer än någonsin.

det gör ont och tårarna rinner

snälla, jag ber låt mig bara få andas ifred

skolan är slut, har haft sommarlov sen ett par dagar tillbaka.

en början av sommarlov som tillbringats med jobb.

men idag är dagen kommen, dagen då jag ska lämna min stad

för att åka hem och spendera sommaren där.

inte förrens nu de senaste dagarna så har jag känt mig obekväm med det.

ångesten har smugit sig på mer och mer,

hetsätandet har tagit över mer och mer.

och nu känner jag bara panik.

åker ikväll, har inte börjat packa än.

lägenheten ska städas och ärenden ska fixas på stan.

döda mig långsamt känner jag .

orkar inte ha dessa känslor mer

dessa känslor som blir så starka så jag inte kan stå emot

dessa känslor som bidrar till hets, eller svält i omgångar.

jag skäms, skäms så jävla mycket.

och allt bidrar med att jag rasar upp i vikt igen.

jag måste hitta ett slut, ett stopp på detta.

för jag orkar snart inte brottas med dessa känslor mer.

förstår inte hur jag kan ha gått upp 5kg i vikt.

hur ska jag bli av med dessa till sommaren?

eller överhuvudtaget.

har ju knappt ätit något på hela veckan.

men det är ju heller inre rätt strategi.

jag pendlar ju som aldrig förr.

antingen äter jag ingentingalls på flera dar eller så hetsar jag i mig en himla massa

och dessa dagar då jag äter normalt, de få då ligger ångesten som ett stålgrepp över en.

åh.

låt det bara bli bra.

jag ger inte upp

fast att jag inte orkar mer

jag är så dumså dum som lurar mig själv såmitt beteende är inte normaltjag mår inte brajag är försvunnen i mig självoch jag ljuger för ingen mer än mig självhur många gånger har jag inte sagt att det är sista gången, för mitt eget bästa.men det är så lätt att säga, men så svårt att genomföra. det ger mig panik och ångest till tusen. att till och med stanna hemma för att tankarna och känslorna ska få utrymme. nej, hu. det gör så ont, så förbannat ont

det är söndag, det är höstväder, det blåser som aldrig förr.
borde göra så himla mycket men har bara gjort dåliga saker hela dagen
saker jag kommer må dåligt över sen!
men jag har bara mig själv att skylla..
eller är det egentligen jag?

människor i min omgivning kommenterar,
du ser så glad, så pigg och så fräch ut.
som att du trivs och har hittat dig själv.

hur lyckas man egentligen ljuga så mycket?
när det i själva verket är allt annat än bra?
så otroligt vilsen, så missnöjd och har rasat upp i vikt
och är hur tjock som helst?

Har varit nån bra vecka, eller bra är väl att ta i men överkomlig i alla fall.

det har gått och inget konstigt.

tills den här veckan kom, det värsta på så sjukt länge

och jag är så  dålig, känner mig så dålig.

veckan har varit bra på så vis, blandat med jobb. plugg och fina vänner

men känslomässigt har det varit kaos, mer kaos en nånsin

att varje morgon skämmas över sig själv,

att varje dag bli äcklad av tanken på sig själv

att varje dag känna sån ständig ångest och panik

det gör så jävla ont

har precis smällt i mig godis och mackor.

men för vems skull?

Jag mår ju inte bra av det, inte för fem öre.

resultatet är illamående och stark ångest. och inte kan jag spy fast jag verkligen vill.

har i samma stund gjort ett strikt schema, det är nu eller aldrig.

hur många gånger har jag inte sagt det förr?

men det är mig och mitt mående det handlar om, så nu är det verkligen på riktigt.

men hur ska man kunna motivera sig att äta ordentligt när man inte ens är hungrig?

det första stora problemet.

därför är starten på måndag, ny vecka, ny start.

så hoppas på att finna svaren över helgen.

nu ska jag gråta.

tur att jag har en så otroligt fin vän som kommer hit och förgyller min kväll

som är helt full av ångest!

värsta kvällen på länge

det gör så ont, så förbannat ont

och än en gång förstår jag inte varför jag skadar mig själv så

när jag verkligen inte vill

tur att jag har en så otroligt fin vän som kommer hit och förgyller min kväll

som är helt full av ångest!

värsta kvällen på länge

det gör så ont, så förbannat ont

och än en gång förstår jag inte varför jag skadar mig själv så

när jag verkligen inte vill