idag är det någon som lever rövare i mig

det känns tomt och konstigt

känner mig på något vis ensam, även fast jag inte är det.

det är konstiga känslor som far omkring.

tänk om någon bara kunde förstå..

jag vill så gärna vara som er alla andra,

i vårt fika samhälle.

men skulle man säga nej är man konstig och hur ska man kunna förklara?

då blir det lättast att följa med, låtsas som ingenting, le och skratta.

fast innerstinne är det en pina och det pågår en grym kamp.