Refuse to feel anything at all,
Refuse to slip,
Refuse to fall.
Can't be weak,
Can't stand still,
You watch your back 'cause no one will.
You don't know why they had to go this far,
Traded your worth for these scars,

solen skiner

jag är vaken sen några timmar tillbaka

ska plugga, men orkar inte

ögonen vill sova men det vill inte kroppen och tankarna.

sömn är något som är en stor bristvara i mitt liv just nu..

ständigt dessa konflikter!

varför kan ingenting gå smärtfritt någon enstaka gång för?

har i alla fall fått i mig frukost, lite yoghurt.

får se det positiva i det.

kvällen igår, det gick okej

men detgjorde förbannat ont och höll sig kvar tills jag somnade av utmattning inatt/morse.

Ha en bra dag!

ikväll ska jag ut och äta med en saknad vän

det ska bli både roligt och mysigt.

men rädslan sitter där och smärtan i bröstet har varit med mig hela dagen.

nu börjar det närma sig och det gör bara ondare.

jag har bestämt mig för att klara det, men ska det behöva göra så ont?

vill bara slippa tankarna och känslorna och bara få vara,

njuta av tillvaron.

men det går inte.

idag har jag bakat, det var kul.

dessutom är det något jag gillar.

för så tänker och fokuserar man på annat.

det går bra.

dessvärre åt jag tre kakor själv och det gör så himla ont nu.

ikväll ska jag dricka vin med tjejerna ,

hur kommer det gå.

jag vill så gärna, för dom är så bra.

men hur ska jag orka?

med all smärta.

och när man är så svullen,

så tjock och så äcklig.

vad ska man ha för kläder på sig?

ja, säg.

det är så svårt.

idag är det någon som lever rövare i mig

det känns tomt och konstigt

känner mig på något vis ensam, även fast jag inte är det.

det är konstiga känslor som far omkring.

tänk om någon bara kunde förstå..

jag vill så gärna vara som er alla andra,

i vårt fika samhälle.

men skulle man säga nej är man konstig och hur ska man kunna förklara?

då blir det lättast att följa med, låtsas som ingenting, le och skratta.

fast innerstinne är det en pina och det pågår en grym kamp.

varje dag är en kamp,

en kamp inuti

hur allting slits och dras

aldrig blir man klokare

vissa dagar känns mer och andra mindre

varför ska man vara så rädd?

jag vet att en dag kommer jag att stå där, stå där och blotta hela mig själv

för det är ett måste.

men det skrämmer mig, så enormt.

en av anledningarna är att jag är så rädd, rädd för att dem ska vända om och gå inte finnas där när jag behöver dem.

alltså känns det bättre i alla fall just för stunden, att låtsas. att hålla tyst.

behålla allt inom mig och kladda ner några osynliga ord här.

så allt inte exploderar lika starkt!

varje dag är en kamp,

en kamp inuti

hur allting slits och dras

aldrig blir man klokare

vissa dagar känns mer och andra mindre

varför ska man vara så rädd?

jag vet att en dag kommer jag att stå där, stå där och blotta hela mig själv

för det är ett måste.

men det skrämmer mig, så enormt.

en av anledningarna är att jag är så rädd, rädd för att dem ska vända om och gå inte finnas där när jag behöver dem.

alltså känns det bättre i alla fall just för stunden, att låtsas. att hålla tyst.

behålla allt inom mig och kladda ner några osynliga ord här.

så allt inte exploderar lika starkt!

önskar att jag kunde skriva så som jag en gång kunde,

men har tappat det på vägen.

har varit enormt trötta dagar,

träningsvärken har varit hemsk men så himla skön ändå.

har tänkt så mycket, vänt ut och in på mig själv.

det är så mycket frågor,

men kommer jag någonsin att få ett svar?

hade en fin helg med fina vänner.

sånt gör att det går lättare att andas emellan åt.

men jag hatar att jag stänger av och vandrar omkring i min egen bubbla

och när det sker omedvetet..

ibland vet jag bara inte vad jag ska ta mig till